En gång befann de sig i centrum på den europeiska politiska scenen. De byggde upp en av Europas starkaste stater. Den politik, den kultur, den arkitektur och den militärmakt de formade präglade stora delar av kontinenten.
Idag är det sällan vi hör talas om dem, annat än när de mest kända av dem, som Fredrik den store och kaiser Wilhelm II, ibland omnämns.
Vi talar förstås om markgrevarna och kurfurstarna av Brandenburg, som blev kungar av Preussen och till slut det Tyska rikets kejsare. Under femhundra år, från 1415 till 1918, stod medlemmar av huset Hohenzollern i spetsen för en utveckling där deras maktsfär växte, från ett litet hertigdöme i sumpmarkerna i Europas utkant till en central spelare och stormakt i Europas mitt.
Deras huvudstad var Berlin. Här fanns statsapparaten och regeringsbestyren. Centrum för de mer avslappnade delarna av hovlivet var Potsdam. I Berlin byggde man upp de palats och pampiga fasader som en växande stormakt ville visa upp mot omvärlden. I grannstaden Potsdam uppfördes de jaktslott, trädgårdar och lustslott där kungafamiljen och hovet kunde vistas och rekreera sig i ”en pittoresk och pastoral miljö” bland sjöar och parker.
I augusti månad gör vi en historisk tidsresa för att möta de ledande gestalterna i huset Hohenzollern och besöka deras boningar. Från den store kurfursten Fredrik Wilhelm, Fredrik den store, hans syster, vår svenska Lovisa Ulrika och den legendariska preussiska drottningen Luise, till brittiska drottning Victorias dotter Vicky – ”kejsarinnan Fredrik”- och hennes son, kaiser Wilhelm. Och många fler. Vi ser deras hus och hem, i och ikring städerna Berlin och Potsdam, reder ut familjekopplingar och levandegör Brandenburgs, Preussens och Tysklands skiftande historia.
Vår sensommarresa går samtidigt som Schlössernacht går av stapeln. Då firas Potsdams kungliga slott, palats och parker storslaget med konserter, utställningar, kulturinslag och ljusshower i en kulturell extravaganza.
Vår kunglige expertguide är superkunnige Mårten Hougström, f.d. ordförande för Livrustkammarens Vänner och en av Sveriges ledande experter på tyska kungligheter och deras slott. Mats Sandberg är historiskt kunnig färdledare.
Vi ska strosa under lindarna längs Under den Linden, Berlins paradgata. Start vid Riksdagsbyggnaden. Uppförd 1894 under kejsardömes glansdagar har den ståtliga byggnaden bevittnat många dramatiska händelser i Tysklands moderna historia, som riksdagsbranden i samband med nazisternas maktövertagande 1933, och slutstriderna under slaget om Berlin i maj 1945 när Röda armén placerade Sovjetflaggan på dess topp.
Vi fortsätter in under ett av Europas kanske mest välkända och symboliska byggnadsverk: Brandenburger Tor. Ursprungligen en enkel stadsport byggdes den om i neoklassicistisk design 1788 av kung Fredrik Wilhelm II. Till en början kallades den ”Fredsporten”, och den har sannerligen fått uppleva många stunder med anknytning till krig och fred i Europas historia, från Napoleonkrigen till Kalla kriget. Napoleon har själv paraderat genom porten. Den överlevde andra världskriget, men stängdes 13 augusti 1961 då Berlinmuren började byggas. När John F. Kennedy besökte 1963 blockerade röda fanor sikten in mot Östberlin. Ronald Reagan höll sitt berömda ”Tear down this wall”-tal utanför porten 12 juni 1987 och 22 december 1989 öppnades Brandenburger Tor igen.
Vi flanerar längs en gata där en mängd historiska händelser ägt rum. Vi passerar korsningen med Wilhemsstrasse, ett gatunamn som en gång var synonymt med den tyska stadsledningen, såväl under kejsardömet som Tredje riket. Längs gatan låg Hitlers rikskansli, Goebbles propagandaministerium och Görings flygministerium. Vidare passerar vi kejsar Wilhelm I:s Altes Palais, Humboldtuniversitetet och Fredrik den stores ryttarstaty. Därefter kommer Historiska museet och Kronprinzenpalais, som varit bostad för många preussiska kungligheter, bl a föddes den blivande Wilhelm II här. Berlins Stadspalats är nästa adress.
De brandenburgska markgrevarna – tillika kurfurstar, de preussiska kungarna och de tyska kejsarna vi följer på vår resa har alla bott på denna plats. Den första borgen här uppfördes på 1400-talet. Senare kom ett barockpalats, där svenske Nicodemus Tessin delvis var inblandad, men om- och tillbyggandet fortsatte. Allt tog dock slut 1918, då Karl Liebknecht utropade den tyska socialistiska republiken från slottets balkong. Slottet brändes nästan ut helt efter brittiska bombningar under andra världskriget, men stommen stod kvar. Det krävdes 19 ton dynamit för att riva slottet 1950. Ett ”Republikens palats” uppfördes istället av den östtyska regeringen. Detta revs i sin tur 2003. Efter mycken diskussion bestämdes till slut att det gamla slottet skulle återuppföras, men bara exteriören. Så skedde, och den nya byggnaden invigdes 2020. Vi tittar in i nybyggnaden, och besöker framför allt slottskällarens museum, de enda delar av det gamla slottet som finns kvar.
Vår promenad avslutas på Museuminsel, vid Berlins domkyrka, Berliner Dom. Här har närmare hundra medlemmar av dynastin Hohenzollern begravts, från 1500- till 1900-talet. Vi promenerar genom intilliggande Lustgarten, går över bron över floden Spree och stiger på vår buss som tar oss till Potsdam. Här checkar vi in på vårt centralt belägna hotell och intar välkomstmiddag.
Vi beger oss idag inledningsvis till den lilla staden Königs Wusterhausen, sydost om Berlin, intill Nottekanalen och floden Dahme. Redan på 1300-talet fanns ett slott här, ett slott som senare tillsammans med omgivande mark införskaffades av kung Fredrik I av Preussen, som i sin tur gav hela anläggningen till sin son, den blivande ”soldatkungen”, Fredrik Wilhelm I, Fredrik den stores och Lovisa Ulrikas pappa.
När kurfurst Fredrik Wilhelm av Brandenburg – ”den store kurfursten” – 1646 gifte sig med den nederländska prinsessan Louise Henriette av Oranien-Nassau lät han bygga ett nytt slott i nederländsk stil på platsen. Det var alltså Louise Henriettes härstamning som gav slottet och staden dess namn. Slottet blev ett av de mest praktfulla barockslotten i regionen. Det utvidgades ytterligare av Fredrik Wilhelms och Louise Henriettes son, kung Fredrik I av Preussen, och av hans son prins August Wilhelm, till att bli det allra vackraste av den preussiska kungafamiljens residens. Här finns idag en magnifik porslinssamling och storartade samlingar av konst, konsthantverk, tapeter, silver och målningar, bl a av van Dyck. Av svenskt intresse är en målning av en av den store kurfurstens främste fiender, Carl Gustav Wrangel.
Idag håller vi oss helt och hållet hemma i våra egna kvarter, i Potsdam. Potsdam är idag huvudstad i den tyska delstaten Brandenburg, men har i århundraden varit residensstad för Preussens kungar och Tysklands kejsare. Staden, belägen vid floden Havel, blev stad redan på 1300-talet, men fick ett uppsving när vår bekant från Oranienburg, kurfurst Fredrik Wilhelm, förlade sina jaktmarker hit. Familjen Hohenzollern hade haft Potsdam i sin ägo sedan 1400-talet, men nu blev det en riktig uppgång. Framför allt var det under Fredrik Wilhelms sonsonsson, Fredrik II, känd som Fredrik den store, som man byggde de kungliga slott och palats som vi nu kan beundra. Dessa anläggningar utgör tillsammans, som ”Potsdams palats och parker”, Tysklands största anläggning på Unescos världsarvslista. Fram till 1918 var Potsdam på många sätt ”Tysklands andra huvudstad”.
Under dagen promenerar vi genom Potsdams kungliga parker till de kungliga slott där så mycket av 1700-, 1800- och 1900-talens historia utspelade sig. Vi börjar I Neues Palais. Besöket i palatset tar oss tillbaka till Fredrik den store och hans krigsframgångar. Detta det praktfullaste av de preussiska barockpalatsen uppfördes för att fira Preussens framgångar i sjuårskriget – den första globala konflikten – år 1763. Det är verkligen ett skrytbygge, i ordets rätta bemärkelse, som uppfördes för att visa på Preussens makt och rikedom. Det var heller inte ett palats att bo i, utan användes för representation, mottagningar och festligheter.
Trots det så blev det ändå kejserlig bostad under slutet av 1800-talet. Kejsar Fredrik III och hans hustru Victoria använde palatset som sommarresidens och den siste Kaisern, Wilhelm II, bodde här permanent med sin kejsarinna Augusta Victoria. Det var här i Grottsalen som Wilhelm 1904 på sin tron, i örnprydd hjälm, mottog prins Chun, utsänd av Qinghovet i Peking, som under förödmjukande former fick be om ursäkt för händelserna under Boxarupproret. Under vår vandring genom palatsets festsalar och gallerier får vi ta del av en av Europas lyxigaste kungliga miljöer. 
Vår vandring går sedan vidare genom den stora Sanssouciparken. Parken, som skapades av Fredrik den store och senare utvidgades, sträcker sig över nästan 300 hektar och hyser runt 230 000 olika växter. En över två kilometer lång östvästlig axel korsar parken. Parken visar upp många olika trädgårdstilar och rymmer en mängd större och mindre byggnader: växthus, tempel, lusthus, romerska bad, kapell och paviljonger, samt skulpturer och fontäner. Vi ser så mycket av parken som tiden tillåter och slinker också in på ett café för lättlunch innan vi besöker Potsdams kanske mest välkända palats: Schloss Sanssouci.
Namnet på Fredrik den stores intima rokokopalats måste vara ett av de mest poetiska slottsnamnen i världen. Sanssouci betyder ”utan bekymmer” och antyder syftet med slottet. Här skulle kungen kunna relaxa och koppla av. Slottet är egentligen bara en villa med tio rum där Fredrik skapade sin privata värld för kultur och filosofi. Han ville att Sanssouci bara skulle bestå under hans livstid, men det restaurerads på 1800-talet under Fredrik Wilhelm IV. Väldigt få av Fredrik den stores närmaste vänner fick bo på slottet. Men filosofen Voltaire hade sitt eget rum här, ett rum som ännu finns kvar. Fredrik den store önskade att få bli begravd på Sanssouci. Det skedde inte förrän 1991, efter Tysklands återförening. Men nu vilar den store kungen i en enkel grav vid sitt privata paradis.
Här tittar vi in i neoklassicistiska Marmorpalais, uppfört i rött tegel av samme kung. Fredrik Wilhelm var Fredrik den stores brorson och arvtagare, men han tyckte inte om sin kände farbror och hade en helt annan smak i sitt slottsbyggande. Marmorpalais förknippas främst med hans officiella mätress, den vackra Wilhelmine Enke, som hade stort inflytande på palatsets design. Palatset fortsatte nyttjas av släkten Hohenzollern fram till 1917, främst som kronprinsresidens. Under DDR-tiden var det militärmuseum.
I norra delen av parken, invid Jungfernsee, hittar vi slutligen den kungliga byggnad i Potsdam som har spelat den främsta rollen i Europas moderna historia: Cecilienhof.
Här hölls mellan 17 juli och 2 augusti 1945 Potsdamkonferensen, mellan Andra världskrigets segrarmakter. Slottet låg då inom den sovjetiska ockupationszonen, och var en av få större byggnader som efter kriget var intakt och kunde användas för ett toppmöte.
Då hade husets ursprungliga ägare, kronprins Wilhelm och kronprinsessan Cecilie, lämnat det i januari respektive februari 1945 för att gå i exil. De hade flyttat in i det då nybyggda palatsets 176 rum 28 år tidigare, hösten 1917. Det uppfördes märkligt nog i Tudorstil mitt under första världskriget, med ett engelskt country house som förebild. Efter revolutionen i november 1918 fortsatte Cecilie att bo här tillsammans med sina barn, medan den f d kronprinsen gick i exil. Han fick återvända 1923, men makarna levde framgent åtskilda. 1938 hölls den sista stora hohenzollernska familjehögtiden i palatset, då Wilhelm och Cecilies son Louis Ferdinand gifte sig med storfurstinnan Kira Kirillovna av Ryssland. Vi äter gemensam middag på kvällen.
Idag ska vi inledningsvis utforska det största och det mest betydelsefulla av de hohenzollernska palatsen: Schloss Charlottenburg. Palatset och den omgivande staden med samma namn fick sitt namn efter Sofia Charlotta av Hannover, syster till George I av Storbritannien och gemål till kurfurst Fredrik III av Brandenburg, sedermera kung Fredrik I av Preussen. 
Efter lunch fortsätter vi västerut till Schloss Paretz. Här går vi ner en aning i palatsliknande pampighet, för slottet i Paretz var något av ett småborgerligt lantställe för kungaparet Fredrik Wilhelm III, den preussiske kung som satt näst längst på tronen, och hans omtalade drottning Luise. Luise var en av sin tids allra mest berömda och omtalade kvinnor. Hon var sin mans främsta politiska rådgivare. Bland annat ska hon ha charmat Napoleon i samband med fredsförhandlingarna i Tilsit 1807.
I Paretz kunde kungaparet och deras många barn dra sig undan tidens politiska strider och hovetiketten och leva ett informellt familjeliv. Slottet präglades av Luise smak och livsstil. Det förblev i släkten Hohenzollerns ägo. Bland senare inneboende har vi Wilhelm II:s bror Henrik och hans fru Irene, syster till den sista ryska kejsarinnan och moster till svenska drottning Louise. Tapeterna är berömda och i vagnshuset finns intressanta kungliga vagnar att beskåda.
Sista förmiddagen besöker vi ett av de äldsta slotten på vår resa, Schloss Caputh. Vi är då tillbaka hos den store kurfursten och 1600-talet. Den store kurfursten Fredrik Wilhelm lät uppföra slottet för sin andra fru, Dorothea. Ett berömt trekungamöte ägde rum här 1709. Det gamla barockslottet är en konsthistorisk skatt, som förunderligt nog har fått överleva i stort sett oförändrat genom seklerna. Speciell är framför allt matsalen, dekorerad med 7 500 plattor av Delftporslin.
