Huset Hohenzollerns hus
Del 1: Kurfurstar och kungar
Berlins stadspalats
Förra året tog den plats på stadens scen igen, den byggnad som i femhundra år rest sig i Berlins mitt och utgjort Brandenburgs, Preussens och Tysklands maktcentrum. Efter att ha bombats av de allierade under kriget, eldhärjats och förvandlats till ett utbränt skal, efter att ha sprängts och rivits av DDR och ersatts av ett modernistiskt Republikens palats, så återinvigdes Berlins stadsslott med sin yttre fasad återskapad. På den plats där regionens makthavare residerat sedan en försvarsanläggning uppfördes i det som då var staden Cölln på medeltiden. Ungefär när härskare från huset Hohenzollern tog över styret av Brandenburg på 1400-talet och Cölln smälte ihop med staden Berlin, blev borgen ett palats och säte för dynastin Hohenzollern. Det förblev palatset ända till 1918. Det byggdes om och till ett flertal gånger under seklernas gång, först i renässansstil och sedan som barockpalats under ”den store kurfursten” Fredrik Wilhelm och kung Fredrik I. Det var epicentrum för politisk turbulens under 1848 års revolution och det var från palatsets balkong som den socialistiska republiken utropades av Karl Liebknecht efter 1918 års revolution.
Efter att det ursprungliga palatset rivits 1950, och efter att dess ersättare Republikens palats i sin tur rivits 2009, påbörjades efter mycket debatt en återuppbyggnad 2013 som slutfördes 2020. Men det är bara delar av fasaden som minner om Hohenzollrarnas gamla palats. Insidan är ett nytt museum, Humboldtforum, som visar de icke-europeiska samlingarna hos Berlins stadsmuseer.
Berlins stadspalats/Humboldtforum
Fredrik, Wilhelm och Fredrik Wilhelm
Fredik Wilhelm I: ”Den store kurfursten” och Oranienburg

Schloss Oranienburg
Fredrik I och Charlottenburg
Hans son, Fredrik I, innehade sin fars titlar som markgreve och kurfurste av Brandenburg och hertig av Preussen, men blev den förste kungen i Preussen år 1700 och han kröntes i Königsberg året efter, något som var kontroversiellt o samtiden. Han var gift tre gångar, och i likhet med sin far uppkallade han palats efter sin gemål. Hans andra fru, Sofia Dorothea av Hannover, gav namn åt ett av hohenzollrarnas viktigaste palats, Charlottenburg, idag en viktig turistattraktion.
Sofia Dorothea var syster till den blivande George I av England, och en mångbegåvad kvinna med starka filosofiska intressen, som bl a ska ha imponerat stort på Peter den store. I Charlottenburg uppfördes först det berömda bärnstensrummet, som sedan gavs som gåva just till Peter den store. Också senare kungar av Preussen och deras familjer använde palatset och självaste Napoleon nyttjade det som högkvarter under sin ockupation av Berlin 1807. Den siste medlem av huset Hohenzollern som bodde här mer permanent var kejsar Fredrik III. Palatset förstördes rejält under andra världskrigets bombningar, men har sedan restauretats och var under en tid residens för Tysklands president.
Kung Fredrik I 1657 – 1713
Schloss Charlottenburg
Fredrik Wilhelm I: ”Soldatkungen” och Schloss Königs Wusterhausen
Kung Fredrik Wilhelm I 1688 – 1740
Schloss Königs Wusterhausen
Fredrik II: ”Den store”, Neues Palais och Sanssouci
Betydligt betydelsefullare som slottsbyggare var hans son, kung Fredrik II, känd som den store. Han och pappan drog inte jämt på någon punkt, vad det verkar. Pappan var militär, brysk, för att inte säga brutal, sonen var intellektuell och akademiskt lagd med konstnärliga intressen. Trots det kom hans regeringstid att karakteriseras av Fredriks militära triumfer. På många sätt fortsatte han också pappans reformarbete för att modernisera Preussen. Preussens framgångar under hans styre manifisterades i många av de palats och offentliga byggnader som idag karaktäriserar Berlin. Som Neues Palais, Potsdams praktpalats, och det intima Sanssouci, Fredriks egen privata retreat.
Kung Fredrik den store 1712 – 1786
Neues Palais
Sanssouci
Fredrik Wilhelm II: ” Den mycket älskade” och Marmorpalatset
Den store Fredrik hade inga barn och efterträddes av sin brorson. Brorsonen hette Fredrik Wilhelm, precis som sin farfar och Fredrik den stores pappa och han blev kung som Fredrik Wilhelm II. På många sätt var han sin farbrors och företrädares motpol. De två ska inte alls ha gått ihop. Fredrik den store var upplysningsman, medan Fredrik Wilhelm II var mer av en romantiker som påverkades av tidens mysticistiska rörelser. Inte heller var han militär som sin store farbror, vilket innebar att den preussiska armén, på många sätt den preussiska statens grundpelare, försvagades. Det var inte så bra när Preussen drogs in i krigen mot Frankrike efter revolutionen. Hans privatliv ansågs vidlyftigt och var onekligen lite speciellt. Han skilde sig från sin första hustru, gifte om sig, men ingick samtidigt också två (!) morganatiska äktenskap. Dessutom hade ett långt förhållande med sin älskarinna, den sköna Wilhelmine Enke. Han hade följdaktligen många barn och fick på grund av detta tillnamnet ”den mycket älskade”. Älskarinnan Wilhelmine Enke kom att sätta stor prägel på det neoklassicistiska sommarslott Fredrik Wilhelm lät börja bygga vid sjön Heiliger i Potsdam, Marmorpalatset. Det skulle sedermera bli residens för flera preussiska kronprinspar.

Fredrik Wilhelm III och Schloss Paretz
Också näste kung av Preussen, Fredrik Wilhelm III, var sin företrädares motsats. Han försummades av sin far och växte upp på lantegendomen Paretz med sina guvernörer. Till skillnad från pappa kom han att leva i ett lyckligt åktenskap med sin fru, prinsessan Louise av Mecklenburg-Strelitz, inledningsvis på Paretz där de fick en stor familj och levde relativt enkelt. Den charmerande Louise var hans viktigaste rådgivare och spelade en viktig roll under hans regering. Paret ledde Preussen under Napoleonkrigen och efter nederlaget vid Jena-Auerstädt tvingades de fly Berlin för Napoleons trupper. Icke desto mindre sägs Louise ha försökt charma Napoleon vid fredsförhandlingarna i Tilsit. Det lyckades väl inte något vidare, men Napoleon ska ha kallat henne för ”den ende mannen i Preussen”. Sorgligt nog dog drottningen ung. Från deras barn härstammar såväl de tyska och ryska kejsarhusen, som Norges, Danmarks, Belgiens och Luxemburgs kungafamiljer.
Kung Fredrik Wilhelm III 1770 – 1840
Paretz
Läs vidare om kungarna och kejsarna av huset Hohenzollern här.