Vi har ordnat en resa för Englandsfantasten, för den deckarintresserade och för den som är intresserad av ståtliga gods och gårdar och av dem som bebor dem. Resan passar också den som gärna följer engelsk litteratur, film och tv, som är förtjust i a nice cup of tea och den som gillar en pint på en pub. Resan går till det verkliga Oxfordshire och till det fiktiva Midsomer County. Den hålls samman av våra tre B:n: Barnaby, Blenheim och Broughton.
Barnaby
Barnaby står förstås för den oförtröttlige kommissarie Barnaby, som sedan 1997 – i två skepnader -har löst spektakulära mordfall i det idylliska grevskapet Midsomer. 22 säsonger med 129 avsnitt har det blivit. Verklighetens Midsomer utgörs i huvudsak av regionen runt åsryggen Chiltern Hills mellan London och Oxford, och av området längs Themsens dalgång, där de småbyar och marknadsstäder som blir brottsplatser för de mest gruvliga mordfall, är belägna. Centralorten Causten har ibland spelats av marknadsstäderna Thame och Wallingford, och ibland av snofsiga Henley-on-Thames.
Vår resa följer Barnaby i spåren från Little Missenden, där delar av det allra första Midsomeravsnittet, ”The Killings at Badgers Drift” spelades in, till det miniatyrlandskap där mordoffret i den tolfte säsongens ”Small Mercies” återfinns fastspänd som en modern Gulliver. Vi äter på några av de båda Barnabys (verkliga) favoritpubar och besöker verklighetens ”Causton” i form av tre av de välmående marknadsstäder som fått alternera i rollen. Extremt gulliga småbyar där de märkligaste mord äger rum under halmtaken och bakom rosenhäckarna och intill cricketplanerna passerar vi förstås också.
Blenheim
Blenheim står för det makalösa palatset, det enda palats i Storbritannien som bebos av vanliga (nåja) dödliga, och inte av kungliga eller episkopala personer, som fått namn efter Blindheim i Bayern där John Churchill år 1704 tog hem en av sina stora segrar under Spanska tronföljdskriget. Då var John Churchill redan utnämnd till hertig av Marlborough och sedan länge gift med den formidabla Sarah Jennings, förmodligen under en tid den mäktigaste kvinnan i England. Fortfarande är det deras ättlingar, nu i form av den tolfte hertigen, James Spencer-Churchill, som bebor palatset. Som efternamnet antyder tillhör han en släkt som i sina förgreningar inkluderar två av 1900-talets mest namnkunniga engelsmän. Såväl Sir Winston S Churchill som Diana, prinsessa av Wales, född Spencer, tillhör släktträdet.
Att båda efternamnen förenas i familjenamnet beror på att hertigtiteln faktiskt är ärftlig också på kvinnosidan. Den förste hertigen levde längre än sin son, så titeln gick först till äldsta dottern Henrietta, och sedan till hennes systerson Charles Spencer vars far alltså tillhörde familjen Spencer. Den femte hertigen tog tillbaka namnet ”Churchill” och la det till Spencer. S-et i Winston S Churchill står just för “Spencer”.
Sir Winston hörde inte till den hertliga huvudgrenen. Hans pappa lord Randolph var bara en yngre son till den sjunde hertigen. Men trots att han var född utan titel, så hade Sir Winston väldigt nära anknytning till sina förfäders gods. Han var ju faktiskt född där! Rummet där den store krigsledaren såg världens ljus finns idag att beskåda som det ska ha sett ut 30 november 1874 då lille Winston kom till världen. Blenheim förblev viktigt för honom. Det var också i den stora parkens Dianatempel som han 11 augusti 1908 friade till den kvinna som skulle stå vid hans sida genom hela hans långa och innehållsrika liv, Clementine Hozier.
När det långa livet slutits 24 januari 1965 fördes Winston till den sista vilan, inte till själva Blenheim, där vilar bara hertigarna och hertiginnorna i familjen, men till den närbelägna kyrkogården vid St Martin’s Church i Bladon.
Broughton
Broughton står för Broughton Castle, ett av Englands många stately homes som kanske inte är lika storslagna som Blenheim, men som bjuder på minst lika mycket av historia, konst och arkitektur. För att få vara ett ”castle” på engelska ska ju byggnaden ha någon form av försvarsfunktion. Det har inte Broughton Castle. Fast det ser ut så, med mur och vallgrav och vindbrygga och torn. Men det är på låtsas. Broughton Castle fick sin krenelering, sin borgutsmyckning, på 1400-talet för att det skulle se snyggt ut. Slottet köptes 1377 av William av Wykeham – en av dåtidens mäktigaste män i England. Bl a var han biskop av Winchester, tillsynsman för byggnationer vid Windsor Castle, rådgivare till Edvard III och Rickard II, Lord Privy Seal och kansler. Och mycket mer.
Och sedan 1377 har slottet gått i arv i William av Wykehams familj, en familj som så småningom fick tungvrickarnamnet Twistelton-Wykeham-Fiennes och vars huvudmän fick titeln baron Saye and Sele. Idag är det den tjugoförste (!) baronen Saye and Sele som innehar slottet. Efter att 1500-talets lord uppgraderat det medeltida, ganska primitiva slottet till Tudorstandard, fick det så småningom kungligt besök. Kung James I och hans danska drottning Anne kom på besök ett antal gånger. Trots att slottet inte är en försvarsborg fick det ändå uppleva visslande kanonkulor och belägring under inledningen av det engelska inbördeskriget 1642. Dåtidens lord var motståndare till kungen Charles I konspirerade mot honom i slottets hemliga kammare. Ändå klarade han livhanken när monarkin återupprättades.
En av familjens mer remarkabla kvinnliga medlemmar är Celia Fiennes, som under slutet av 1600-talet red England runt. Ensam! (Nåja, hon hade nog en tjänare med sig.) Hon skrev också ner sina upplevelser och iakttagelser och har därmed skildrat hur det förindustriella England tedde sig i en mycket intressant reseskildring. Hon beskrev ett samhälle och en landsbygd i utveckling, besökte Englands alla hörn och beskrev många av de sevärdheter runt om i landet som fortfarande drar till sig besökare, som Stonehenge och Land’s End.
Dagens lord, Nathaniel Fiennes (han har förkortat familjenamnet), den tjugoförste, är också han remarkabel. I skrivande stund har han passerat sin 101-års dag. Under Andra världskrigets slutskede var hans regemente ett av de första som nådde Bergen-Belsen. Familjen har fått utstå mer än en rimlig del av olycka, men verkar också innehålla stor kreativitet. En son, William, är författare, och har skrivit om sina personliga minnen av att växa upp på ett slott. Dottern Susannah är konstnär. Arvtagare till titeln och slottet är sonen Martin. Och jo, skådespelarna Ralph och Joseph Fiennes härstammar från samma släkt. Vilket är lämpligt med tanke på att en hel del filmer och tv-serier spelats in på slottet. Som Shakespeare in Love med just Joseph Fiennes. Och Skenet bedrar. Och The Crown. Och Jane Eyre. Och Wolf Hall. Med flera.
Broughton Castle är verkligen ett förtjusande och hemtrevligt slott. Vackert beläget omgivet av Oxfordshires gröna kullar på gränsen till the Cotswolds. När man strosar genom slottets salar gör man verkligen en tidsresa, från medeltiden till 1900-talet. För trots all historia slottet bjuder på är det också ett hem. Och här får man ett mycket läckert Afternoon Tea!
